Mina tassavtryck

Mjau! Jag heter Nikita och ska berätta om hur det känns att gå från att vara katthemskatt till att helt plötsligt hålla en konstnärlig student sällskap.

Mjau!

Hej alla kompisar!

Matte har berättat för mig att hennes föräldrar tog hand om en hemlös katt. Ska låta henne berätta lite om honom:

Det här är Sixten, en jättefin kille som mina föräldrar har tagit hand om. Mamma såg att han gick omkring ute och verkade inte ha någonstans att ta vägen så hon började ge honom mat, i början var han skygg så de brukade titta på varandra genom fönstret. Men nu bor han i mitt gamla rum hemma hos dem och har det jättebra. Han ska bara till veterinären och undersökas i januari och sen kastreras.

Min brorson gav honom namnet Sixten och jag tycker att det passar jättebra. Han är en mysig kille som pratar när man kommer och hälsar på honom och vill gosas. Det märks att han är jättenöjd med att få vara någonstans där det är varmt och skönt.

Än så länge är han i karantän och får inte träffa de andra katterna som också bor där, Missy och Nova.

Han var inte det minsta blyg när jag kom och hälsade och det ser jag som ett positivt tecken. Det var väldigt svårt att åka hem igår för jag tänkte bara på honom och hoppades att han hade det bra. Julafton blev väldigt bra för den här lilla katten.

Vad jag inte förstår är hur någon kan överge en så fin kille.

Skönt att han har fått ett hem. Han måste ju tycka att han hamnat i himlen, så bra som han har det nu. kurr

Ja, det har han verkligen. Matte säger att han har haft tur. För det hade kunnat sluta värre.

Tänk så underbart att han fått komma in i värmen nu lagom när snön kommer.

Det är också underbart att få höra av dig och Nikita och få veta att ni har det bra tillsammans.



Kram från alla oss i klostret i Otterbäcken

Klart du inte förstår hur man kan överge en katt. Det kan ingen klok varelse förstå. Du har ju själv varit övergiven en gång, men även du har fått ett kanonhem. Hoppas många, många fler katter får det som du och Sixten.